Hej igen alla ni som läser min blogg. Jag vet att jag varit lite frånvarande efter sommaren men helt ärligt har jag haft noll inspiration och ingen lust att blogga men nu känner jag att jag vill börja igen då jag saknat det.

 

Efter att jag kom hem i våras från USA har jag inte riktigt känt mig hemma helt, jag lämnade mitt hem i USA, det känns verkligen så. Jag försöker komma tillbaka, se allt med andra ögon, hitta på saker, vara med dem jag tycker om jag vill vara med. Men någonstans inom mig säger att detta är inte hem, mitt hem är i Kalifornien någonstans. Kanske i LA eller i San Francisco, jag vet inte riktigt men jag vill tillbaka. Hade jag haft pengarna så hade jag redan åkt, vilket inte många vet då jag håller de inom mig. Nu vet ni, jag saknar USA väldigt väldigt mycket och det är mitt hem känner jag. Visst är detta mitt hem med men inte på samma sätt.

 

Jag träffade en au pair i onsdags förra veckan som jag faktiskt inte träffat förut utan vi har bara följt varandras bloggar under ett helt år, två helt olika platser i usa och nu träffades vi. Vi satt i tre timmar och bara pratade USA, Au pair livet, allt och inget om det året. Jag saknar det, jag saknar att få prata om det då det inte är så många av kompisarna som vill sitta och lyssa och de förstår inte heller. Men med en annan au pair kan man dela känslorna av att vara hemma, känslorna att vilja tillbaka, känslorna att försöka hitta tillbaka till sig själv här hemma, känslorna om att sakna au pair livet.

 

Jag har inte hittat tillbaka till mig själv här hemma, de kan jag säga. Jag försöker men jag tappade mitt "jag" dagen då jag satte mig på flyget från San Francisco till San Diego.

 

Jag håller just nu på att söka jobb febrilt, går inte så jätte bra men jag söker så mycket jag kan. Annars pendlar jag mellan Trollhättan och Halmstad, lite långt avstånd mellan pojkvännen och familjen/vännerna. Även om avståndet mellan mig och vänner/pojkvän/familj är betydligt längre om jag vart i USA.

 

En gång var detta vardag