Jag är glad, sädär glad och förväntasfull man är dagen innan julafton och sin födelsedag när man var liten. Fick prata ut med bästa kompisen igår om resan, tankar och sånt. Det var skönt och än så länge har inga tårar kommit, sa hej då till Malin i morse. Tråkigt men jag tänker inte gråta, för detta har jag valt och detta är mitt äventyr. Jag vill detta och jag vill utmana mig själv, vill göra något med mitt liv. För just nu suger det, arbetslös i en stad där det knappt finns några lediga jobb. Låter inte så roligt va?!

 

Min värdmamma skickade ett mail till mig igår och de är grymt förvantansfulla. Catie springer runt med pennan jag gav henne med trollet på, hon älskar trollet. Och målarboken gick hem. Känns riktigt bra. Nu hoppas jag bara att Taylor tycker om hennes present med, det återstår och ser på onsdag. Då är jag på training school i New York men måste skicka iväg ett Grattis mail till henne.

 

Jag längtar, jag längtar så grymt mcyket och tror det gick upp för mig igår när jag grät i Zandras armar att jag ska åka iväg, jag ska ut på mitt livs störta äventyr. Jag vet att det kommer bli tufft men har ett citat som jag fick av Deepali i huvudet hela tiden; För varje minut av sorg, förlorar du 60 sekunder utav glädje. Älskar det citatet och det ska hjälpa mig på vägen. För det är sant!

 

Nu håller jag på med att packa, uppdaterar telefonen, laddar kamerabatterina, packar lite till och försöker fixa klart det mesta. Galet mycket som ska fixas men det kommer vara värt det!